rest in peace

igår hände faktiskt något riktigt tråkigt. jag blev mer ledsen än vad jag trodde att jag skulle bli. har gått och väntat på det så länge och när det nu hände var jag ändå på nått sätt inte beredd. kalla mig fånig, men jag grät igår när jag hittade min ödla död. jag grät ganska mycket. tror inte jag blev så ledsen egentligen, men det var ändå hemskt att se honom död. svårt att förklara, men jag blev ledsen och känner fortfarande en liten klump i magen. Jag har haft honom i 12 år, fick honom när jag fyllde sex. han har vart med mig genom mycket. klart det känns tomt.

trodde faktiskt att han var odödlig med tanke på att de lever i högst 2 år och han har levt i 12 (!).




/E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0